Kultur
Termen "ångpunk" eller "Messingistas" som mode är relativt ny och uppkom så sent som 1879 då Heinrich Messing myntade uttrycket efter en av sina extravaganta shower i Hafenburg. Efter detta har det blivit allt vanligare med korsetter utanpå klänningen, goggles 
på höghattar där de kanske egentligen inte hör hemma, och överblivna kugghjul som bland annat dekorationer och smycken. Underligt nog är detta mode något en allt större del av arbetarklassen försöker att följa. Att titta på konst hör nästan uteslutande adeln till, även om de lägre klasserna självfallet kan uppskatta vackra saker har de inte riktigt tid att "stå å' glo på onödigheter". Intresserar man sig ändå av konst kommer man att finna att mekaniska påhitt, raka linjer och ett hyllande av teknikens under är rådande normer, vilket även märks på ny arkitektur runt om i landet.
En vanlig kväll fylld av nöjen är fylld av dans och musik för fattig som rik. Dock tar sig underhållningen olika ansikten - balett och opera är det mest populära hos adeln medan folket istället gärna besöker en logdans där närmaste instrument och besökarnas handklapp håller takten, eller de ganska nyligen uppdykande burlesknummer som är något mer förfinade. Även kringresande varietéer och groteska monster-uppvisningar är känsloblandade tillskott till underhållningen för de flesta. 

Över lag är en donamsk medborgare - hög- som lågbördig - stolt över sig själv och sitt land. Även om man inte ens trivs med sina förhållanden är de fortfarande troligen bättre än det är utomlands, så länge utomlands inte kan bli en del av moderlandet, såklart. En skuld alltid betalas, familjen värnas om och främlingar släpps inte in på livet och hemligheter så lätt. Generellt så anammas en "Håll dig på din egen kant, så kan du inte skada mig"-attityd.

Flora och Fauna
Doname är ett vidsträckt och väldigt stort land och därför skiljer sig både djurlivet och naturen sig otroligt mycket åt beroende på vart i landet man befinner sig. På de ungefär 7,8 miljoner km² finns både vidsträckta slätter, lummiga skogar, öken och kylig tundra, samt 
höga berg och djupa dalar. Både floran och faunan i Doname liknar den i vår värld, men det finns en del undantag. På grund av väderskillnader är klimatet mer "kompakt" än det vi har i vår värld, vilket innebär att även om så gott som alla olika terrängtyper finns i Doname så är de mer koncentrerade och inte lika utbredda som i vår värld. På senaste tid har djurlivet dock fått ge mer plats för teknikens under och den ökande befolkningen i Doname. Luften behärskas dock ännu av djuren. Det djur man främst måste se upp för när man beträder luften via zeppelinare eller luftskepp är draeiki (en draeik) - flygande ödlor vars medelstorlek är ungefär densamma som en terrier. Men låt inte storleken lura er, Draeiki använder vätgas i ett par extra lungliknande behållare ("flygblåsor") för att hålla sig luftburen. Samma gas används för att spruta eld. Vanligen producerar de själva sin vätgas inuti kroppen under längre tidsperioder, men i och med människors ballonger fyllda med vätgas har de hittat en ny, lättillgänglig och enkel källa. De är därför kända för att attackera zeppelinare och luftskepp och sticka hål på deras ballonger. Draeiki förekommer i stora flockar, främst längs med gränsen mellan Doname och Kardmonien. De som jobbar med någon form av flygande farkoster vet att draeiki är svåra att bli av med när de väl siktat in sig på ett mål. Det vanligaste är att man lokaliserar flockens ledare och försöker att skjuta ned denne, eftersom flocken då genast börjar slåss om ledarposten och lämnar farkosten ifred. Piraterna har även påbörjat försök med att skicka iväg små väteballonger som drar uppmärksamheten från själva farkosten, men det allra bästa är att hålla sig på avstånd om det är möjligt.

Vänder man sig istället till haven så kommer även den hårdaste äventyrare och luftskeppskapten att börja darra i stövlarna – haven är nämligen hemvist till otaliga bestar och vidunder. Inte nog med att det nästan konstant stormiga vädret och de till synes på 
magisk väg framkallade dimbankarna, utan under vågorna lurar både jättebläckfiskar, sirener och havsormar. Dock är det svårt att dokumentera dessa varelser då få som sett dem har överlevt och än färre har förståndet i behåll. Konungen råder därför alla invånare att endast använda sig av väl dokumenterade farleder både i luften och över havet.

På land hittar man både hjort, ren, varg, räv och vildhästar. ”Det gamla vanliga”, skulle många säga. Dock finns det en del djurarter som inte alls är lika vanligt förekommande – en del av dem så ovanliga att vissa har börjat se dem som legender och myter. Men lika verkliga som vilken stridshäst som helst är enhörningarna, trots att man inte vet så mycket om dem. Det man vet är att de gärna strövar i lummiga lövskogar och att de lockas av vitklädda jungfrur. Vissa säger att de endast kan dödas av en pilspets av en jungfrus revben. Hornet sägs ha magiska egenskaper och trots att drottningen nyligen utfärdat ett totalförbud på enhörningsjakt så är hornen fortfarande en eftertraktad handelsvara. Sida vid sida om enhörningen kan man hitta bäckahästen, eller ja, har man tur så kanske 
man kan skymta en av de blåsvarta djuren mellan träden innan den dyker ned i bäcken. Av bäckahästens man tillverkas starka rep, och pälsen är vattenavstötande – men få människor i Aetherin känner till knepet att komma en bäckahäst så pass nära att kunna döda den.

På de vidsträckta fjällvidderna och i de otillgängliga bergstrakterna hittar man både vilda renar och stenbockar – men den som är uppmärksam kan även skymta den skygga renfrowen. Renfrow är ett djur som uppskattas främst på grund av de mjuka pälsarna som 
värmer mer än någon annan päls eller tyg tillverkat av människohänder kan göra. Till utseendet ser en renfrow ut som en blandning av en get och en enhörning. De förekommer främst i gråa toner men även bruna fällar och enstaka vita finns på marknaden, och det skruvade hornet mitt i pannan är väldigt uppskattat att använda som knivskaft. I Doname är renfrowen på grund av sin populäritet och många användningsområden så gott som utrotad, men på ön Ayr pågår istället ett arbete med att domesticera arten och utveckla dess egenskaper ytterligare.